"Lillkillen" har ett år på sig att fortsätta växa som ogräs, så får vi se hur det går nästa år. Hade varit väldigt häftigt om hennes avkomma blev så framgångsrik! Men en sak i taget- heffaklumpen först och främst! 

Inkörningen av lilja går verkligen absurt segt. Är livrädd att något ska gå fel under vägen så körningen går åt skogen, särskilt som jag själv inte äger henne ännu utan har henne på foder. Med myrsteg har vi dock i två års tid rört oss framåt. Nu kan hon i alla fall gå med draglinor och svängel och dra på ett däck. Alltid nått! 

Nästa steg blir att vänja in skaklar... Nu var det ett tag sedan vi körde med nått överhuvudtaget för vi har ju som bekant haft vintervila, men idag kom den dammiga lokselen fram och vi har dragit däck igen. Var inga större bekymmer trots att det var länge sen så det var ju skönt!